Foton: Manuela Friemann
Att framhålla mänsklig värme
Syftet med firandet är att framhålla mänsklig värme och hjälpsamhet med Martin som förebild. Den estetiska utformning bidrar till att skapa en stämning som berör och blir kvar i minnet år efter år. Sankt Martin firas kring 10 november när höstmörkret är som tätast. Festen går tillbaka till berättelsen om St Martin, som var ridande officier i den romerska armén. Enligt legenden hade han en kall vinterdag ridit förbi en tiggare som satt vid vägkanten och frös. Martin greps av medlidande med den fattige mannen och steg ner från hästen och delade sin varma röda mantel mitt itu, gav hälften till tiggaren. Vi förbereder St Martin genom att skapa färggranna lanternor med eleverna i slöjden. De är mycket effektfulla när de tänds i höstmörkret.
Vi samlades i Arken runt lyktorna.
Sankt Martins svärd som delar manteln i två delar.
Rektor Henri berättade legenden om Sankt Martin för oss.
Vi sjöng en sång om Sankt Martin.
Våra musiker spelade tidstypisk medeltida musik.
Efter berättelsen gick vi ut framför Arken.
Vi mötte där Sankt Martin på sin häst. Med honom i täten, och våra lyktor i händerna, började vi vår vandring mot vår grannby, Solåkrabyn.
Lyktorna har vi gjort själva.
Det blir vackert med lyktornas sken då mörkret faller.
Tillslut kom vi fram till Solåkrabyn...
...där vi samlas utan för matsalen.
Vilka färger!
Där sjöng vi för dem när de satt och åt gåsmiddag. Håkan spelade gitarr och Henri hjälpte honom med noterna. Detta var uppskattad middagsunderhållning.
Sedan gick vi tillbaka till Arken där vi delade kakor och bullar med varandra.
Alla gårdar har hjälpt till att baka inför firandet.
En del av kakorna är utformade...
...som två delar...
...så man lätt kan dela dem.
Andra kakor ser ut som en gås; enligt legenden gömde sig Sankt Martin bland gäss för att slippa bli biskop, men de avslöjade honom och därför äter man upp dem som straff.
Då festen är över tar barnen hem lyktorna som de har gjort.